Föräldrautbildning
Jahapp, i eftermiddag är det dax för del 2 i föräldrautbildningen. Vi är en ganska blandad grupp med blivande föräldrar. Några lite äldre och sedan två par i vår ålder. Det sköna är att hela gruppen verkar ganska avslappnade, ingen verkar vara jätteorolig inför förlossningen. Idag ska vi bl.a. titta på en förlossningsfilm, vilket känns så där..
Jag för min del ser fram emot förlossningen men tror inte att man blir mindre orolig eller så av att se en film om det. Tror snarare att man bygger upp massa förhoppningar om HUR det borde vara. Istället för att ta sin egen förlossning som den kommer. Jag har bara en enda grej uppskriven på min "förlossnings-lista" än så länge och det är att jag under inga omständigheter vill ha ryggmärgsbedövning, EDA. Vad som helst men inte det!
Detta grundar sig mycket på att obehaget jag känner inför att någon ska peta i min ryggmärg är betydligt större än rädslan inför smärtan som kommer komma. För hur det än är så är förlossningssmärtan en naturlig smärta, en smärta som kroppen vet inte är farlig och därför hanterar på ett annat sätt än tex smärtan i samband med ett benbrott.
Jag har tänkt testa både akupunktur och akupressur däremot. Två smärtlindrande metoder som tilltalar mig enormt. Man blir inte så nerdrogad utan kan vara mer medveten, vilket känns betydligt behagligare för min del. Men vi får se. Det är en sak att sitta hemma i soffhörnet å säga ditten och datten, det bästa är att vänta tills dagen då det är dax och då ta den som det kommer. Ingen idé att oroa sig för saker man själv inte kan påverka i dagsläget!
Jag för min del ser fram emot förlossningen men tror inte att man blir mindre orolig eller så av att se en film om det. Tror snarare att man bygger upp massa förhoppningar om HUR det borde vara. Istället för att ta sin egen förlossning som den kommer. Jag har bara en enda grej uppskriven på min "förlossnings-lista" än så länge och det är att jag under inga omständigheter vill ha ryggmärgsbedövning, EDA. Vad som helst men inte det!
Detta grundar sig mycket på att obehaget jag känner inför att någon ska peta i min ryggmärg är betydligt större än rädslan inför smärtan som kommer komma. För hur det än är så är förlossningssmärtan en naturlig smärta, en smärta som kroppen vet inte är farlig och därför hanterar på ett annat sätt än tex smärtan i samband med ett benbrott.
Jag har tänkt testa både akupunktur och akupressur däremot. Två smärtlindrande metoder som tilltalar mig enormt. Man blir inte så nerdrogad utan kan vara mer medveten, vilket känns betydligt behagligare för min del. Men vi får se. Det är en sak att sitta hemma i soffhörnet å säga ditten och datten, det bästa är att vänta tills dagen då det är dax och då ta den som det kommer. Ingen idé att oroa sig för saker man själv inte kan påverka i dagsläget!
