Detta måste vara ett av de mest infekterade och omdebatterade ämnen som finns. Varför kan inte bara folk låta alla göra som de själva vill?
Jag som både har ammat och gett ersättning tycker och tänker så här:
Kontakten med barnet: för min och A's del blev kontakten och närheten MYCKET bättre när vi började med ersättning. Båda blev mer avslappnade och jag kunde koncentrera mig på A till 100%. Med amningen så var det så mycket bökande, dvs se till att bebis fick bra tag, inte kväva bebis med stora tuttar, inte spruta ner hela bebis m mjöl osv.
Tillgänglighet: tycker det är hundra-miljoners-miljoner gånget lättare med ersättning. Man har bara med sig en termos med vatten och en burk pulver. Det finns även färdiga tetror att köpa i mataffären. Jag hatade allt bök och knök som amningen innebar. Man måste ha amningsbh (supersvåra att hitta om man har stora bröst) kläder som går att amma i samt helst låta bli att flasha tuttarna för hela omgivningen (mest för min egen skull). Nä, jag håller absolut inte med om att tutten är mera lättillgänglig och smidig. Billigare, ja visst, men inte värt det för min del!
Immunsystem: visst bröstmjölken anses vara bättre då den ska öka motståndskraften hos barnet. Det hade jag gärna haft. Men endast ett argument väger inte upp amningen.
Plus att lilla A vägrade äta varm mat efter ett par veckor. Då fick jag börja pumpa för att låta maten svalna och sedan ge liten. Ännu bökigare än vanlig ammning alltså! Så efter 14 dagar - 3 veckor började vi ge ersättning helt. Å han blev ett helt annat barn! Han åt som en häst, hämtade upp sitt viktras (+1079 g på 16 dygn), hade aldrig ont i magen och var alltid mätt och nöjd.
Blir så less på folk som tycker att man ska offra hela sig själv och allt man är bara för att man blir mamma. Det tycker inte jag! Barn ska var guldkanten på tillvaron! Inte något som ska förstöra hela ens liv! Nu fick vi förvisso ett lyx-barn som sover överallt, inte haft kolik osv. Men även om han hade haft det så hade vi aldrig klarat av att isoleras oss från omvärlden. Jag hade inte klarat det.
Jag vet att vissa inte håller med men jag tycker detta stämmer; glad och lycklig mamma= glad och lycklig unge. Har man som mamma ork och energi över blir jobbiga saker inte så jobbiga! Och det gäller att ta allt med ro. Det gjorde vi, hela graviditeten och under de 4 månader som gått sedna lilla A simmade ut. Han är verkligen vår lilla guldklimp och har gjort vår lilla familj komplett! ❤️
Det är många tankar som börjar snurra när man hör om folk som inte vill amma och som blir sågade längs fotknölarna bara för att andra tycker att "som mamma SKA man amma, det är ens plikt, och det enda man är till för den första tiden, gärna upp i 2-års åldern.
För oss var ersättning det absolut bästa. Vare sig jag, M eller lilla A hade orkat hålla på och böka med amningen. Det var något som jag bestämde redan från början. Jag ville ge det en chans men märkte vi att det inte funkade då fick det bli ersättning. Lite knorr kom det fr sambon, men som jag sa: det är inte han som ska sitta där och amma sig igenom dagar och nätter. Inte han som får ömma bröst, såriga vårtor och ska försöka mata en ibland hysterisk unge.
Man ska gå på sin egen magkänsla!! Inte lyssna så mycket på vad andra tycker och tänker! Råd och tips, absolut! Det är alltid bra! Men, man ska inte vara rädd för att gå över till ersättning om amningen inte funkar.
MAN ÄR INTE EN SÄMRE ELLER MISSLYCKAD MAMMA FÖR ATT MAN INTE AMMAR!!!
Vår BVC-tant sa t.o.m att det är bättre för barnet att det får äta sig mätt på ersättning än att få bröstmjölk av dålig kvalité med för lite näring.
Oj vad långt det blev. Men det känns som så måga där ute inte vågar/vill erkänna att de inte känner sig bekväma med att amma. Man kan inte vara tänka på barnet, utan måste även få funka själv!
Så, alla mina vänner, stöd era vänner/systrar/fruar i deras beslut OAVSETT vad de väljer att göra!!
Tack och godnatt! ❤️
Närhet, något som funkar även utan amning!
